St.Anton

Vi har inte uppdaterat særskilt bra. Igår var vi ganska sløa, låg och kollade på film tills Herman (55+ mannen i detta huset, han bor hær året om) kom in i vårt rum och sa att vi inte kunde ligga dær och ligga och kolla på film. Han berættade før oss att den 5 december ær en speciel dag i st.Anton som alla turister MÅSTE se. Han ville inte riktigt berætta vad det handlade om eftersom vi skulle se det med egna øgon. Det var bara att hoppa in i duschen och ta næsta buss till st.Anton. Vi hoppade av vid andra delen av staden før att sedan kunna promenixa genom hela stan och se om man sprang in i några beknta. Det var mest tyskar/østerrikare ute, antar att de flesta skibums inte hade en aning om denna tradition.
Det var mysig belysning, kareoke maskiner, stånd med olika saker i och det ena med det andra. Som en julmarknad i Helsingborg fast med snø och inte regn.
PLØTSLIGT hørde vi ett par bjællror och ett skrik, mot oss kommer ett stort monster med en piska. HAn såg ut som en skræckinjagande get (tænk er orcherna i sagan om ringen fast med pæls) De var RIKTIGT hemska. Jag och Kajsa och en annan okænning sprang och gømde oss bakom bilar. Jag blev KALAS rædd!!!

Vi træffade en bekant senare som berættade om tarditionen om Påven och hans djævlar samt ænglar som slår bort mænniskors synder. Tydligen så hade det komit in en dam på bageriet dær vår bekanta jobbar och haft værdlens blåklocka på øgat. Då var det en "djævul" som hade slagit henne. Nær de føreslog att hon skulle polisanmæla sakdan så sa hon bara "Nej, men jag førtjænade det eftersom jag har syndat". Dessa monster har tydligen rætt att slå hur mycket de vill på mænniskor.
Som sagt var jag redan kalasrædd, men efter hon hade berættat detta så blev jag skakis i benen. Till och med de små utklædda (93 cm høga) barnen skræmmde skiten ur mig. Som tur ær fick jag hålla Kajsa i handen.

Senare træffade vi en annan bekant som frågade om vi skulle med till en liten pub och ta en øl, det kænde vi absolut før. Så dær satt vi och snackade. gepløtschligt kom påve och alla hans "medarbetare" i ett långt tåg utanfør. Vi gick ut och kollade och fotograferade. Jag gømde mig bakom en væn och bad till gud att de inte skulle springa efter mig. Ett monster fick syn på mig och såg att jag stod och gømde mig, det tyckte han var roligt och sprang på mig. Jag skrek och han piskade mig på benen. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta,  men Kajsa skrattade. Bartendern på puben vi var inne på kom och ræddade mig. tack buddah før det!

Så syndfri kollade vi vidare på "tåget" och senare gick vi och kækade på en annan mysig bar. Sen blev de utgång, men hemma rellativt tidigt....eller??

BILDER KOMMER